9. På Järva Fält

Stockholm har genomgått en enorm förändring under Donkeymans levnad. Det har växt upp nya förorter som är större än flertalet av de Svenska städerna. Donkeyman kommer mycket väl ihåg när Råcksta - Vällingby - Hässelby byggdes. Han var också på invigningen av Vällingby Centrum år 1956. Ungefär samtidigt kom Farsta - Farsta Strand. Lite senare kom Bredäng - Sätra - Skärholmen - Vårberg - Fittja - Norsborg - Hallunda. Donkeyman kommer ihåg när det bara var skog bortom Mälarhöjden. Några hundratal meter bortom spårvagnens vändslinga började landsbygden.

Men Donkeyman har också ett förhållande till det lika stora område som byggdes några år senare. Nämligen Järvafältet. Som numera innehåller stadsdelarna Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Kista, Husby, Akalla, Rissne samt ett par större obebyggda friluftsområden. Och här ute har Donkeyman "harvat" i kronans kläder. På den tiden det var militärt övningsområde.

Det är nämligen så att militären har satt sina spår i väldigt mycket av det som finns i Stockholm med omnejd. Vilket dagens moderna människor har svårt att förstå. Men i Donkeymans barndom var den militära närvaron högst påtaglig. En närvaro som i högsta grad hade att göra med just Järvafältet.

Ladugårdsgärde var den första stora övningsplatsen för militär i Stockholm. Området användes som övningsfält redan på 1650-talet och i början av 1800-talet röjdes och planerades stora delar av området för att underlätta för stora exercisövningar med artilleri och kavalleri.

Självfallet var det praktiskt att förlägga regementena inom bekvämt marschavstånd till övningsområdet. Sålunda låg "Svea Livgarde" bredvid "Göta Livgarde" i kaserner vid Linnégatan. Kaserner som invigdes 1890. De här byggnaderna finns ännu kvar och formar ett gigantiskt kvarter där en mängd olika myndigheter håller till. "Svea Artilleriregemente" höll till uppe på Valhallavägen i kaserner från 1877. Här ligger i dag bland annat Militärhögskolan. "Livgardet till Häst" huserade på Storgatan där Historiska Muséet ligger i dag  för att år 1897 flytta till Lidingövägen där Beridna Högvakten än i dag håller till.

Men det fanns mer Militär verksamhet. På slutet av 1800-talet uppstod ett nytt vapenslag som kom att heta "Pontonjärer" och senare "Ingenjörstrupper". Dessa höll till på Kungsholmen vid det som i dag är Pontonjärgatan. Men redan 1922 flyttade man ut ur centrala Stockholm till Frösunda strax norr om Haga Norra trafikplats. Flottan hade sin huvudbas mitt inne i Stockholm på Skeppsholmen. Med varv på Djurgården där man tog i anspråk hela det område där bland annat Wasavarvet ligger i dag i form av det så kallade "Galärvarvet". Skeppsholmen och Kastellholmen var faktiskt avstängt som militärt område långt in på 1960-talet med vakt vid Skeppsholmsbron. Flyget slutligen hade flottiljer vid Hägernäs, Barkarby och Tullinge. Ovanpå detta fanns en mängd med staber, skolor och inte minst Garnisionssjukhuset där Landstinget håller hus i dag.

Redan i början av 1900-talet startade ett arbete upp för att frigöra Ladugårdsgärde från militär verksamhet. I stället klargjordes Järvafältet till övningsområde. Detta var ett arbete som pågick under nästan hela mellankrigstiden. Det var nämligen så att man ändrade på hela topografien. Järvafältet skulle formas som ett genomsnitt  av typiskt Svenskt landskap. Så byggde man upp förberedda övningsplatser för olika sorters övningar. Sålunda kunde Ladugårdsgärde frigöras från militär verksamhet och de nya stadsdelarna Gärdet och Hjorthagen kunde växa upp.

Svea Livgarde flyttade 1946 till Sörentorp. Göta Livgarde blev Pansarregemente i Enköping. Svea Artilleriregemente flyttade 1946 till Rissne. Svea Ingenjörregemente låg redan i Frösunda men hade nu delats i två när Signaltrupperna hade organiserats. Ing 1 och S 1 låg alltså på var sin sida av Uppsalavägen i ett antal år innan Signalisterna flyttade till Uppsala på 50-talet.

Ungefär så såg det ut när den unge Donkeyman ryckte in som Ingenjörssoldat vid Ing 1 i Frösunda. Och fick öva på Järvafältet. Men det var i slutskedet av Järva som militärt övningsområde. Staden hade redan växt ut och man behövde marken till nya stadsdelar. Hur som helst. Från Ing 1 vid Frösunda gick den så kallade "Kollonnvägen" parallellt med Uppsalavägen, förbi Ulriksdal och ut mot I 1 vid Sörentorp där den så svängde ut på Järvafältet. Men Donkeyman var väl bekant med Järvafältet sedan länge. Han tävlade nämligen i Orientering på somrarna och otaliga med tävlingar gick av stapeln just ute på Järva. Fältet användes nämligen också civilt i stor utsträckning.

Vi utkämpade många strider ute på Järva. Här fanns det områden med värn där man lärde sig att både anfalla och försvara sådana. Här fanns förberedda områden där vi kunde lära oss att aptera sprängmedel. Det fanns till och med en övningsjärnväg som vi "sprängde" med jämna mellanrum. Men det fanns också områden där vi kunde spränga "på riktigt". Och så träffade vi då och då på Infanteristerna som var ute och övade.

Tack vare det stora avståndet från Frösunda marscherade vi ganska sällan ut. Antingen var det cykling eller lastbilstransport som gällde. Och emellanåt övernattning i tält för nattövningar. Så hade vi idrott och orientering. Både natt- och dagtid. Fördelen vid ut- och inmarsch var passagen av Ulriksdal där förstående befäl kunde acceptera "Rast - Vila" i anlutning till den lokala kolonialbutiken. Och vid nattövning var "Civilisationen" alltid så nära att utsända patruller kunde nalkas bebyggelsen och inhandla extraproviant i flytande form.

Ett par festliga minnen måste berättas. Ett av övningsvärnen var "fast bebott" av en uteliggare sedan många år. Därför hörde det till "god ton" att ett befäl åkte ut och meddelade när det skulle vara övning i värnet så att vederbörande kunde "packa ihop" och hålla sig undan. Undrar hur man skulle hantera något sådant i dag - "polis med batongen" kanske.

En annan "Järvaepisod". Plutonen var ute och övade sig i att "spränga skarpt". Med jämna mellanrum fyllde man på sprängplatsen med nya objekt som stora stenar, betongkonstruktioner, skrot och så vidare eftersom objekten så att säga försvann i takt med övningarna. Hur som helst var vi ute och övade och konstaterade att det hade tillkommit flera "festliga" prylar. Bland annat stod det en hel skrotbil på platsen. Vilken givetvis apterades och for i luften. Men - en kvart senare kommer en Löjtnant cyklande från regementet och får "frispel". Det var hans bil som just var "nysprängd". Han höll sig med bilar i 200-kronorsklassen och denna hade stoppat där ute när han "rekade" för övning. Tablå .... men det hela lät sig tystas ned genom en snabb insamling av bilens värde.

Hur som helst 1970 var det slut. Järvafältet gick samma öde till mötes som Ladugårdsgärde. Bostäder och kontor. Staden växte. Och regementena måste flytta än en gång. Svea Livgarde hamnade 1970 ute i Kungsängen. Ing 1 hamnade i Södertälje där också Donkeyman fick avsluta sin "lump" efter flyttningen. A 1 hamnade i Linköping. Och i den här "flyttsvängen" rensades Stockholm från resterande militär verksamhet. 1969 flyttade Flottan till Musköbasen men redan innan hade skolverksamheten flyttat till Berga. Och 1974 försvann de tre flygflottiljerna.

Bortsett från skolor och staber så är det enda militära som finns kvar den "Beridna Högvaktens" kaserner som håller hus i de gamla "Hästgardisternas" (=K 1) lokaler på Lidingövägen. Men denna verksamhet tycker Donkeyman är så behjärtansvärd att han sponsrar den med lite extra bidrag vart år. Trots att han rent generellt ogillar allt militärt.

Ser man till "livslängd" så var Ladugårdsgärde övningsfält i bortåt 300 år medan Järvafältet "höll" i 30. Men bägge hade alltså en stor betydelse för stadens utveckling i flera steg. Inte minst genom lokaliseringen av regementen som ju var betydliga arbetsplatser.

När det gäller Ing 1 så finns det nästan inte spår av de två områdena runt Uppsalavägen. SAS rev absolut allt som låg på "sjösidan" och uppförde ett kontorspalats medan det som låg på "landsidan" förvann några år senare. Det som är lite tråkigt är att SAS även byggde över det som kallades "Våta Graven". Det var en liten sjö på "sjösidan". Den var inte naturlig utan var grävd för att användas för övningar i brobyggnad. Och vi byggde broar över "våta graven", på alla ledder. Men eftersom den var grävd i sand blev på något sätt vattnet renat. Den var regementets badplats sommartid, Brunnsviken gick inte att bada i på grund av förorening. Och eftersom den inte var så djup var det rena Mallorca där. Tänk om man hade bevarat den pärlan till Solnabornas glädje. Men som sagt - icke - där blev det kontorspalats.