10. Kvällstidningsdistribution

Vid en första anblick låter ämnet lite märkligt. Men under Donkeymans levnad är detta något som har förändrat sig rejält. Från det "Diggabla" till det "normala". Och Donkeyman själv har deltagit i just denna distribution. Häng med .................

Det är inte så länge sedan som det var skillnad på utgivningstiden för "Kvälls"- och "Morgontidningar". DN, Svenskan och Stocken trycktes på "de små timmar" och distribuerades med ett väl genomtänkt och finmaskigt nät av distrikt för tidningsbud så att de låg i brevlådorna senast klockan 06 på vardagar. Detta är något som Donekyman har personlig erfarenhet av eftersom han faktiskt har varit tidningsbud i sin ungdom. Det kommer i sinom tid en artikel om just den saken.

Men Kvällstidningarna, dvs "Excessen'' och "Aftis", fick enligt avtal inte börja distribueras i Stockholm förrän efter lunchtid. Donkeyman minns inte den exakta tidpunkten men det var nog vid 12-blecket. Och detta var något som gällde ända fram till mitten av -90-talet. Vilket också betydde att Kvällsbleckorna hade en speciell distributionsordning.

Det var ett rejält "race" som började när klockan slog "distribution". Då lastades bilar med tidningarna och körde runt i ett finmaskigt nät av rutter i Stockholm. Det gällde att "få ut" tidningarna så fort som möjligt till alla handlare. Och vi som "var med" på den tiden minns mycket väl detta. När tidningarna kom till den lokala kiosken så satte man blixtsnabbt upp löpsedlarna för att markera att "Kvällstidningarna hade kommit". Och folk stod och väntade på att de skulle komma. I innerstaden var klockan då runt 13 och någon halvtimme senare i förorterna.

Men det som är det stora minnet för en Stockholmare är hur distributionsbilarna funkade. Det var för det mesta lastbilar av märket "International" med öppet flak. Men bakpå flaket hade man hängt en öppen plattform med två sittplatser. En plattform där bilens "massäck" arbetade. Föraren körde sin rutt och stoppade vid de olika kioskerna och butikerna och "massäcken" hivade upp tidningsbunten på axeln och sprang in och levererade. Och på väg till nästa stopp sorterade han fram nästa bunt och gjorde sig klar att hoppa.

Fast i verkligheten stoppade knappt bilen upp utan körde bara upp nära kiosken. Medan "massäcken" hivade upp bunten på axeln och hoppade av i farten, sprang några steg till leveransplatsen, slängde in bunten, sprang tillbaka till bilen och hoppade upp på plattformen igen så rullade bilen ofta framöver. På de tätaste innerstadsrutterna var det två "massäckar" på bilen. Som sprang åt varsitt håll. Det är nog inte för äventyrligt att misstänka att detta skulle ha varit förbjudet av en mängd skäl i dag.

Och detta gick fort ......... Mycket fort. Och "massäckarna" hoppade av mitt i trafiken och sprang mellan bilar, spårvagnar och bussar, hivade in bunten och sprang tillbaka.

Vi ungdomar tyckte givetvis att det var ett sk***ttufft jobb att vara "massäck" på tidningsbilen.

Donkeyman har trålat Internet för att hitta bilder på detta. Men misslyckats. Vilket är sorgligt eftersom det var en daglig procedur i hela Stockholm. Men det måste ju vara någon som har fotat denna dagliga procedur i hela Stockholm.

Så fanns det "Landsortsupplagan". Den trycktes tidigare och gick ut i landet. Egentligen fanns det flera upplagor beroende på hur långt de skulle sändas. Men det fanns ett åkeri vid namn "Torsten Pamps Åkeri" som hade specialiserat sig på just den här uppgiften. De körde ut det som skulle sändas si så där 20-30-40 mil bort. "Pampbilarna" var oftast Dodge Pickuper som fullastade drog iväg i våldsam fart ut genom landet. Alla som "var med" den gången minns "Pampbilarna".

Här snackar vi om grabbar som överskred fartgränserna ganska radikalt. Men som aldrig blev stoppade av snuten. Däremot finns det historier om hur chaffisen på en "Pampbil" räcker över tidningar till gubbarna i en snutbil genom fönstret i si så där 150 knyck. Och jag har själv observerat hur de kom tre-fyra stycken i rad. Och körde om så det svischade om det. Där den första gav signal med blinken till de andra att det inte var möte så de kunde "blåsa förbi" också före backkrön och kurvor. Till stor förfäran för den som inte hajade hur det funkade.

Men Donkeyman påstod ju att han distriubuerat kvällstidningar själv. Och det stämmer så till vida att han hade dem som fraktgods på Waxholmsbåtarna när han jobbade där. Före avgång från Stockholm på förmiddagen kom en tidningsbil ned med "landsortsupplagan" och levererade. Så när den unge Donkeyman jobbade på Sandhamnsbåten så kom det ned en bil med "kvällsbleckorna" strax före avgång från Stockholm vid 1000. Sedan kom båten fram vid 1330 och det första som gick i land var just kvällstidningarna. Och inom fem minuter hängde löpsedlarna uppe på Pressbyrån, Westerlunds Livs och Kvists Affär. Medan det vanliga godset normalt sett tog minst en timme att lossa. Men någon sommar senare kördes en senare upplaga ut till Sollenkroka på Djurö och då hade Sandhamnsbåten ett extra tillägg där för tidningarna så att Sandhamn kunde få senare upplaga att sälja.

Och när Donkeyman var på besök hemma hos moderns släktingar i Tornedalen så kom kvällstidningarna med "Nordpilen" dagen efter. Det vill säga Onsdagens tidningar kom på Torsdag efteriddag. Då hade de rest med snälltåget "Nordpilen" till Boden och där lastats om till den anslutande rälsbussen mot Haparanda och Övertorneå. Vilket är en otrolig skillnad jämfört med i dag när de trycks uppe i Norrland och distribueras samma morgon.