3. De Första Jobben

Donkeyman har jobbat hela sitt liv. Han har bara varit sjukskriven två gånger. Ena gången sågade man av honom vänster ben för att rädda livet efter en olycka borta i Canada. Andra gången hade han rasat ned för en trappa och brutit armen. I samband med förtäring av starka drycker måste erkännas så här i efterhand. Bägge sjukskrivningarna blev korta. Efter 14 dagar satt den enbente Donkeyman i rullstol och jobbade och andra gången satt den nygipsade Donkeyman med vänstersläggan i paket och jobbade redan på tredje dagen efter "olyckan".

Kägelresare
Men Donkeyman började att tjäna egna pengar redan i mycket unga år. De första två yrkena var typiska "knäck" för smågrabbar i Stockholm på -50- och -60-talen. Sådana "jobb" som inte finns längre.

De allra första kronorna rann in redan innan Donkeyman hade fyllt 10. Då "jobbade" han tidvis som kägelresare på Kungsholmens Bowlinghall. Innan de automatiska kägelresningsmaskinerna kom så måste ju käglorna resas för hand och kloten returneras manuellt. Bowlinghallarna hade inte några kägelresare anställda utan spelarna fick hålla med sådana själv. Och det fanns en flock med smågrabbar till hands som reste käglor.

Den som hyrt en bana men inte hade med sig någon som skötte käglorna hyrde in någon av alla de grabbar som höll sig framme för att göra sig en slant. Vilket givetvis inte skedde i form av någon anställning utan arvodet betalades ut ungefär som en vanlig "dricks"peng.

Den utvalde kägelresaren gick till änden av banan, ställde upp käglorna och hoppade upp på en bräda ovanför banan. Så kom klotet. Han hoppade ned, lade klotet i returrännan, rensade bort de fallna käglorna och hoppade upp på brädan igen. Så kom klotet igen. Nu hoppade han ned, lade klotet i returrännan, ställde upp käglorna och hoppade upp på brädan igen. Och så vidare .........

Efter avslutad serie sprang kägelresaren ut till spelarna och hämtade sin slant. Samt försökte positionera sig för att få nya kunder.

Dess värre försvann denna intäktskälla i början på 1960-talet när bowlinghallarna installerade de moderna Amerikanska kägelresningsmaskinerna.

Springschas
Precis som så många andra ungdomar som växte upp på den tiden har Donkeyman "Schasat". Det var ju så att de allra flesta butiker och företag hade cykelbud. De lite större hade fast anställda bud medan lite mindre livsmedelsbutiker, blomsterbutiker och så vidare hade någon eller några pojkar som kom och cyklade bud någon timme efter skolan.

På den tiden var de flesta kvinnor hemmafruar och många orkade inte bära hem varorna när man handlat. Då packade handlaren varorna och skickade dem med firmans "springschas". Som ju ofta var en extraknäckande skolgrabb. Jag tror aldrig att jag såg några tjejer som "schasade". Det "passade sig" nog inte på den tiden.

Donkeyman började "schasa" redan strax efter att knäcken på bowlinghallarna tog slut. Först ut var hos en blomsterhandel på S:t Eriksgatan. Sedan blev det hos en blomsterhandel i Abrahamsberg dit familjen med tiden flyttade. För övrigt hade även Donkeymans far "schasat" fast det skedde ute i Tureberg där fadern hamnade när han som 15-åring flyttade in till stan för att jobba. Och han "schasade" något år tills han fick jobb som "massäck", dvs hjälpkarl, på en lastbil.

Det bestående minnet från Donkeymans tid som "schas" är att det märkligt nog kändes som om det alltid regnade när skolan närmade sig slutet och det var dags att hämta dagens uppdrag. För det mesta var det 4-5 blomsterkvastar som skulle köras ut men i samband med större helger kunde det vara mängder. Eller om någon fyllde jämnt eller vid dop, bröllop eller andra högtidsdagar. Då blev det fort stora lass och flera turer. Turer som genomfördes på blomsterhandelns tungtrampade pakethoj med ballongdäck. Men Donkeyman var ju idrottsman så det var bara en god träning och så lärde man sig att hitta.

Hos Blomsterhandlarna fick man ju betalt för budkörningen - en betalning som de ju tog ut av sin kund. Budet avlönades "rostfritt - rätt i rocken" som man sade på den tiden. Men de allra flesta kunder gav också en slant i dricks.

Även "springschasarna" försvann när den moderna tiden kom. Men "cykelbuden" har fått en renässans i de stora städerna. Som en följd av att trafiken blivit tätare och tätare. Men dagens bud cyklar på exklusiva lätttrampade hojar med mängder av växlar. Likheten ligger väl i att både dagens bud och forma tiders "schasar" kastade sig genom trafiken i dödsföraktande stil med hög fart.

Reflektioner
Skall man göra en annan reflektion så är det naturligtvis att dåtidens ungdomar hade mängder med sådana här enkla jobb att tillgå. Antingen på heltid för den som slutade skolan eller som extraknäck för skolungdom. Det fanns mängder med okvalificerade hantlangarjobb. I vart fall i städerna.

I dag skulle antagligen en blomsterhandlare drabbas av samhällets vrede om han lät en skolungdom tjäna några extra spänn på eftermiddagarna. Förmodligen skulle han få både Facket, Arbetsmiljöverket, Skatteverket och en mängd andra verk på halsen. Utan att veta säkert tar Donkeyman det för givet att i dagens moderna samhälle skulle inte en 10-åring få vara "kägelresare" och en 13-14 åring skulle inte få "schasa". I vart fall inte för betalning.

Men i Donkeymans ungdomstid gick sådant för sig. Det var till och med vanligt. Och Donkeyman minns än i dag den glädjen som det innebar att kunna ha egna pengar. Pengar som man kunde använda som man ville utan att föräldrarna lade sig i. Och Donkeyman var sparsam. De små öringarna blev kronor och kronorna blev sedlar och sedlarna förvandlades till många "nyttigheter". Matchbiljetter till exempel. På "Jossa", "Stadion", "Råpan", "Hovet" och andra ställen.