Den här artikeln handlar om en institution i Stockholms sjömansliv som existerade för inte så länge sedan. Det är ju så att alla Sjömän måste ha ett gällande läkarintyg. Detta skall förnyas med jämna mellanrum. Numera kan man gå till vilken Svensk läkare som helst. Denne kan genom sin dator komma i kontakt med en central databas där han svarar på alla frågor. Slutligen tar han en "print-out" på en färdig blankett, signerar och stämplar - voilá.
För inte så länge sedan var det enbart ett litet antal betrodda så kallade "Sjömansläkare" som kunde utföra den här undersökningen och skriva ut ett läkarintyg. De som bodde i städer utan en sådan läkare - och det var många - var tvungna att resa till "Sjömansläkaren".
För påfallande många Svenska sjömän fanns det bara en "Sjömansläkare". Nämligen "Limpan". Doktor Stig Lindström, som hade sin mottagning "Sjöfartsmottagningen" på Blasieholmen. Närmare bestämt Hovslagargatan 5A, en halv trappa upp till höger. Till vänster låg för övrigt Waxholmsbolagets huvudkontor.
Ett besök hos "Limpan" på 60- eller 70- talet kunde utspela sig ungefär så här:
Man gick in genom den stora ärevördiga porten och uppför trappan. Så öppnade man den tunga dörren in till läkarmottagningen. Där satt två stycken apparater för könummer. Den ena för "Friskintyg" (=läkarintyg), den andre för "Sjukintyg" (=sjukskrivning). Eftersom det var "Friskintyg" som gällde, tog vi kölapp ur den apparaten och satte oss i väntrummet. Och här satt det normalt sett massor med folk. På den tiden fanns det massor av Svenska båtar och det var bara en handfull sjömansläkare i landet. Den som kom från mindre städer runt omkring och skulle mönstra fick räkna med en dag i Stockholm för att få sitt läkarintyg.Vilket givetvis krävde en eller två nätter på "Sjöfartshotellet".
Med tiden ropades man upp och hamnade framför ett stort skrivbord. På andra sidan satt en sjuksköterska med sträng uppsyn. Hon skrev upp alla personliga detaljer och gick igenom den obligatoriska frågelistan på läkarens blankett. Har ni haft .... Har ni upplevt.... Har ni...... etc etc etc.
Och så skickades man in i en liten kur. Det fanns en korridor med en lång rad med små kurar, i storlek ungefär som en fotokiosk eller liknande. Och man uppmanades att ta av sig på överkroppen. Ett skynke drogs för. Och så fick man VÄNTA och då menar jag verkligen VÄNTA.
Sedan kom det en annan sjuksköterska. Hon tog blodtryck och blodprov. Och detta var en stor fasa för de som gick regelbundet hos "Limpan". Under de sista åren hade han nämligen en sköterska som minst sagt var överårig. Hon var dessutom darrhänt och provtagningen slutade ofta i blodflöde. Jag minns en gång när hon efter örton försök fick fram några bloddroppar. Det förvånar mig än i dag att jag inte smällde av där och då.
Nästa steg i processen var att man fick en remiss till Sophiahemmet för lungröntgen. Och så drog man i grupper om två eller tre med löddrig taxibil upp till Sophiahemmmet. Där satt man i en annan kö och kallades in i tur och ordning för att placeras i en apparat som var lika stor som ett halvt maskinrum. Brrrrrrrrrrrrrrrrum sade det och sedan var det klart.
Varsågod och vänta......
Efter en halv evighet ropades man upp. Varsågod - och så fick man ett papper som skulle tillbaka till Limpan. Ny droska - vanligen delad med en eller ett par andra yrkesbröder. Kanske man skall tillägga att droskturerna upp och ned ibland gick via ett vattenhål......
Och så var man tillbaka på Hovslagargatan, gick fram till den stränga sjuksköterskan och lämnade in papiret från Sophiahemmet. Varsågod och sitt ut i väntrummet.......
När man väntat ett tag ropades man in igen. Och placerades i en ny kur. Men denna befann sig i en annan korridor. Ta av på överkroppen. Skynke drogs för. Och vänta, vänta och vänta. Sedan kom "Limpan" i egen hög person. Han inledde ofta med att fråga: "Frisk eller Sjuk????" Sagt med ett leende på läpparna.
Så lyssnade han på bröstkorgen med stetoskop och gjorde en allmän undersökning på si så där 15 sekunder. Sedan blev det ett allmänt snack om sjöfart och om livet i allmänhet. Men en sak var väldigt märklig ..... Mannen hade ett helt otroligt minne. Hade man EN gång varit hos Limpan så kom han ihåg allt. Och var man som jag regelbunden gäst (dvs en gång om året) så visste han ALLT. Han visste vilka båtar man varit i, han visste om personliga ting, han visste f**n ta mig vad man hade för framtidsplaner. Mannen var helt enkelt otrolig.
Efter avslutad undersökning fick man ta på sig på överkroppen och gå ut till den stränga sjuksköterskan för tredje gången och hämta sitt läkarintyg..... 15 kronor tack.
Nästa station blev givetvis den närbelägna "Lyktan" som låg på Teatergatan, det vill säga "runt två hörn".
Senare har jag också hört att "Limpan" bland annat också var förtroendeläkare hos Stockholmspolisen. Men han behandlade poliserna som han behandlade sina sjömän. I grunden hade han ett hjärta av Guld och han hade förtroende för "sina pojkar". Ville man jobba fick man friskintyg, ville man inte jobba fick man sjukintyg.
Och "in the good old days" fanns det tillfällen när påfallande många poliser i Stockholm tappade arbetslusten. Nämligen i samband med stora VietNamdemonstrationer, Almstriden, Husockupationer och liknande som ju var vanliga företeelser för 40 år sedan. Det var ju helt enkelt så att vanliga hyggliga "snutar" hade begränsad lust att gå över folk med batongerna. Så när "Limpan" sjukskrev poliser i stora mängder fick han luften som Polisläkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar