6. Domedag i Örnsköldsvik

Donkeyman har varit med om många minnesvärda idrottsevenemang. Som skall beskrivas under rubriken "Idrottsminnen". Men den första artikeln skall handla om en match som ägde rum för bara ett par månader sedan. En match som jag inte kommer att glömma.

Scenen var så här. Efter 64 tävlingsmatcher säsongen 2010-2011 hade MoDo Hockey och Södertälje Sportklubb kommit till "veis ende". Elitserien bestod av 55 matcher och avslutades på jämnast tänkbara sätt. Men de här bägge lagen hamnade på 11:e och 12:e plats och fick därmed spela i den så kallade "Kvalserien". Där möttes två lag från Elitserien och fyra från Allsvenskan. Insatsen var två platser i Elitserien.

När "Kvalserien" spelar sin sista omgång är det redan avgjort att Växjö HC tar den ena Elitserieplatsen. Medan de bägge klassiska klubbarna MoDo och SSK möts i en direkt avgörande match om den andra platsen. Förutsättningarna var hur enkla som helst: "Winner takes All". Vid oavgjort blir det förlängning och slutligen straffar.

Nu fanns det inte några "räddningsplankor" kvar. Det var en "Face Off" och allt skulle avgöras samma kväll. Ett lag SKALL vinna. Ett SKALL förlora. I potten ligger bland annat ett TV-avtal om 28 millar. Men också hela Stadens Stolthet. Det är inte att undra på att detta blev 2000-talets match i Örnsköldsvik. Trots att laget vann SM-Guld så sent som 2007.

Det var absolut fullsatt Arena. Mer än fullsatt faktiskt eftersom det fanns en hel del "honoratiores" som bara måste klämmas in trots att det inte fanns platser. Hela staden hade stannat. Det fanns inte ens en katt ute på gatorna när klockan blev 1900 Fredagen den 8. April 2011. Hela distriktet hade inte gjort annat än snackat om matchen de senaste dagarna. Donkeyman satt dagen innan på Café och hörde tre damer i pangis-ålder diskutera den kommande matchen högt och ljudligt.

Några minuter före 1700 stod det flera tusen åskådare utanför Arenan och väntade på att man skulle öppna.
En och en halv timme före match var det smockfullt i alla barer och restauranger både på Arenan och ute på staden. En flera hundra personer stor delegation från Södertälje gjorde sitt bästa för att höras långt innan match

Under uppvärmningen har jag aldrig sett så mycket folk ute på läktarna. Som var och en försökte dra sina slutsatser av det de såg.

Redan 10 minuter före match var det fullt på läktarna och tomt i barer och gångar. Alla ville se intåget. När det blev helt svart och en enda strålkastare zoomade in skogshuggaren, vår "Lumberjack", som sakta skred in på isen för att hugga yxan i stubben på mittpunkten var stämningen elektrisk. När han högg exploderade Arenan i stående ovationer när laget kom in.

Där och då VISSTE "Donkeyman" att hemmalaget skulle vinna. Jag tror inte att jag under mina 60+ år har upplevt ett hemmalag som har mottagits av en liknande applådstorm. Och då har han ändå varit på matcher både i Canada, Argentina, Turkiet och andra liknande ställen.

Matchen började spännande men MoDo tog sakta men säkert över. Allt avgjordes på några sekunder i Andra Perioden. 24.01 spelade Nagy fram Rosén som gjorde 1-0. Så hann domaren bara släppa pucken förrän det blev ett spel Jens Westin - Sundström - Skrøder som gjorde 2-0. Tid 24.09. En sådan jubelstorm är det sällan man får uppleva. Och tänk att våran Norrman Skrøder fick bli förunnad att göra segermålet. Även om jag verkligen hade unnat superveteran Hasse Jonsson att få petat in den där 3-0 pucken som var "såååååå näääära" i tredje.

Därifrån och ut var det enbart en transportsträcka. SSK jobbade men hade inte en chans. Trots press på slutet och lite halvt om halvt kalabalik så fanns det inte på världskartan att MoDo-spelarna skulle släppa in ett mål. Sällan ser man ett lag försvara sig så inbitet och uppoffrande. Grabbarna hade hellre käkat daggmask än givit "de andra" en chans.

Sista fem minuterna stod hela publiken upp och gav laget en stående applåd. I FEM MINUTER ...... Även Donkeyman deltog givetvis i denna stående ovation. Efter matchen gick inte publiken. Alla stod upp och applåderade. Laget blev helt enkelt inropat, precis som på Operan eller Konserthuset. Gång på gång.

Donkeyman gav f*****n i att åka till Husum med Hockeybussen. Vissa ting får man bara uppleva en gång i livet. Han gick till Hockeypuben som var smockad som "Sill i Tunna". Ett band spelade Rock'n Roll. Gammal sådan - just som Donkeyman gillar. Gästerna bara jublade. Kontinuerligt. Det är inte ofta man upplever något liknande på en Pub. Långt mindre en Pub på en Idrottsarena. Ledare och spelare "stack inom". Öl och Brännvin flödade. Och hockeysnacket gick högt och lågt. De som var med 2007 sade att Guldfirandet var som en liten västanfläkt jämfört med detta. Örnsköldsviks befolkning hade haft ena foten nere i "Helvetet" men blivit räddade på mållinjen. Och detta skulle firas. Och Donkeyman hängde med.

Vid stängningsdags kom "Kalles Taxi" från Husum som beställt och hämtade liket och transporterade Donkeyman tillbaka till fartyget. Ett Idrottsminne rikare. Men fy för fanen vad Donkeyman var bakis på Lördagen. Som var ledig dag lyckligtvis. Det krävdes en längre sittning på "kiosken" med öl och vargtass för att väcka livsandarna igen. Och Donkeyman var inte ensam där, alla måste snacka om matchen .....

Väldigt talande för den kvällen är att en av lagets yngre spelare hamnade i Fyllecellen samma natt. Efter hårt firande. Inte så märkligt kanske när han inte har druckit utan bara tränat en hel säsong. Men trots att det rapporterades i lokaltidningen höjdes inte ett enda kritiserande ord. Inte ens från de allra mest fanatiska moralisterna. Alla tyckte att det var helt förståeligt att man firade segern ........... Tänk om det hade skett någon annan stans.

Och Donkeyman fick ännu en illustration till varför Örnsköldsvik kallas "The Heart of Hockey".