8. Calle Schewens ö

En av Donkeymans första bekanta i Tromsø var Gudbrand Paulsen. Han blev också en nära vän under många år även till Donkeymans samboerska Borgny och hennes familj.

Gudbrand var instrumentmakare och dragspelare. I sin krafts dagar hade han varit så bra att han fick framträda i hela 47 radiokonserter i direktsändning i NRK. Vilket var en god kvalitetsstämpel. Han var mest känd för att spela klassiskt dragspel men han var också duktig  på alla former av populärmusik. Evert Taube låg honom speciellt varmt om hjärtat.

I mitten på 1990-talet tog Donkeyman med sig Gudbrand på en resa till Stockholm och Stockholms skärgård för att han skulle få uppleva de miljöer som Taube hade diktat kring. Och vi for runt till alla möjliga platser och följde Taubes texter. Givetvis besökte vi också "Den Gyldene Freden" och några andra viktiga lokaler.

Redan resan ned var minnesvärd. Vi åkte tåg från Narvik till Stockholm och när tåget passerade "Torne Träsk" station berättade han en intressant historia. Han hade nämligen rymt till Sverige under kriget. Med lokalrutebåt in till någon plats i Malangen och däriftrån till fots över fjället till Svensk sida. Där Gudbrand och hans kamrat hade träffat på några Svenska Lappar som tog hand om dem. De fick kaffe och renkött och blev sedan transporterade i båt över Torneträsk till just "Torne Träsk" station där det fanns militär som tog hand om dem. Här fick de biljetter till nästa tåg till Kiruna där de skulle anmäla sig hos Länsman.

På tåget satte de sig i en ledig kupé och ganska snart kom en trevlig Norrman och slog sig i slang med dem. Han började fråga om var de kom från och om diverse annat. Men då kom den Svenske konduktören in i kupén med en gång. Han krävde att få se deras biljetter och sade med barsk min: "Ni får inte sitta i den här vagnen". Så tog han med sig de unga flyktingarna in i en annan vagn. Och säger åt dem: "Ni måste vara försiktiga med vem ni snackar med. Vad för sorts Norrman tror ni det är som kan åka fram och tillbaka på det här tåget och ställa frågor"?. Grabbarna var glada över att de inte hade hunnit berätta just något som helst och tackade konduktören varmt.

Detta berättades när vi passerade samma platsen 50 år senare.

Donkeymans gamle kompis "Stickan" från Gräddö körde oss runt i sin båt så vi kunde följa texten i "Vals i Furusund" och så Gudbrand kunde studera miljöerna. Samt hänga på sig spelet och spela låtarna. Slutligen gick färden till Calle Schewens Ö. Men där varskodde vi Gudbrand  att vi knappast kommer oss i land. Ön ägs av Pelarorden och där slipper enbart ordensmedlemmarna i land.

Mycket riktigt kom en tillsynsman rusande när vi lade till vid bryggan. Men "Stickan" berättade att Gudbrand var en dragspelare som kommit ända från Tromsø för att följa Evert Taube i spåren. Varvid tillsynsman något oväntat säger: "All Right. Spela "Calle Schewen" då. Är du bättre än en vanlig amatörspelare så gör jag ett undantag. Gudbrand spelade och tillsynsman häpnade. "Det var som f*****n. Det var det dj******ste. Och förklarade att en sådan dragspelare absolut var välkommen i land.

Så Gudbrand fick se Calle Schewens äng med vålmat hö, martallar, Pelarordens klubbhus samt sitta vid deras festplats och spela. På samma bänkar som Evert Taube suttit 65 år tidigare. För övrigt skrev Evert Taube dikten just där på Calle Schewens Ö, eller Håtö svansar som  de två öarna egentligen heter. Detta skedde första helgen i Juli år 1931 närmare bestämt under en våldsam fest med Pelarorden som sträckte sig över hela natten mellan lördag och söndag. Läs texten så ser ni att det är en berättelse som sträcker sig över en hel natt. Situationen var den att Taube skulle väljas  in som medlem och varje ny medlem måste bidra med något. En ung och fattig vissångare hade inte stora möjligheter till att bidra med något annat än en dikt. Som sedan tonsattes och har blivit den Svenska Nationalsången som alltid spelas och sjungs på vår riktiga nationaldag - Midsommarafton.

Resan innehöll mängder med intressanta upplevelser men Donkeyman skall avrunda med tågresan norröver igen. Vi klev då på tåget i Uppsala. Vi hade biljetter men inte någon platsbiljett och tåget var totalt smockfullt. Till slut hittade vi två lediga platser i en 1:a-klasskupé. Där satte vi oss och Gudbrand som hade spelet över axeln som han brukade frågade de andra fyra om han fick spela en låt. Det ville de och han började spela. Efter några låtar tog vi fram en 75:a så han fick sig en rejäl sup. Kondisen gav f***n i biljettkoll och bara passerade. Det hade samlat sig en stor skara folk runt kupén som önskade låtar.

Då tar en av de strikta "slipsnissarna" i  kupén och halar fram en egen flaska ur portföljen. Snart följer de andra tre efter och ett rejält party bryter ut. I 1:a klass. Partyt varar hela vägen ända upp till Norrbotten. Och Gudbrand spelar timme efter timme. Folk bjuder på dricka och mat. Detta blev en av de festligaste tågresor som Donkeyman har gjort. (Och han har gjort många). Men socialt intressant var att alla de fyra strikta herrarna i 1:a-klasskupén hade en flaska i "bakhand". Och kunde "lossa på slipsen" och ta en fest när tillfälle erbjöds.