7. Barndomens lekar

Donkeyman hade både som barn och som ung tre stora intressen som övergick allt annat. Det ena var Idrotten som skall beskrivas i flera andra trådar. Det andra var Stockholmiana. Det vill säga att lära känna Stockholmsområdet i detalj samt att lära dess historia. Även detta återkommer i flera sammanhang längre fram. Dagens artikel skall handla om det tredje intresset, Kollektivtrafik. Vilket betyder Tåg, Spårvagnar, Bussar och Båtar.

Redan som helt liten rörde sig Donkeyman över större områden än barn flest gör. Som 7-8 åring cyklade han runt hela Stockholm. Han cyklade också ända från Söder och ut till Hässelby för att resa med "Ångtåget" som gick mellan Hässelby Villastad och Spånga. Ett litet passagerartåg som gick fram och tillbaka hela dagarna i samtrafik med Lokaltågen mellan Stockholm och Kungsängen. Och hade Donkeyman rejäl flax så fick han åka med fram och tillbaka några varv. Ibland fick han till och med åka med i lokomotivet.

Hemma bredde sonen ut kartorna på golvet och studerade. Och eftersom Fadern var droskkusk så fanns det ett facit att fråga om allt som rörde Stockholm. Och visste inte Fadern "på rak arm" så lovade han att "titta efter" nästa dag när han var ute och körde. Ibland körde han enkom fram och tillbaka för att den lille Donkeyman skulle få se själv.

Men vetgirigheten var stor. Den unge Donkeyman kunde sätta sig en halv dag där Långholmsgatan gick över i Västerbron. Där skrev han ned vagnnummer på buss 30 och spårvagn 4, 13 och 14. Varför då ... Jo, för att kolla om hans uträkningar från tidtabellerna angående hur många vagnar som behövdes för att uppehålla tidtabellen var riktiga. Då var han 7-8 år gammal.

I hemmet fick fantasin flöda. Donkeyman lekte inte med bilar på samma sätt som barn flest. Nejdå, han hade busssar som mödosamt målades i "riktiga" färger. I fantasien blev hela lägenheten en stad med gatunät som baserades på mattor och möblers placering. Där fanns en järnvägsstation, ett riktigt centrum och förorter. Samt givetvis ett linjenät för Donkemans lokala bussbolag.

Men lägenheten kunde också förvandlas till en Skärgård. Det var nämligen så att Donkeyman tillverkade modeller av skärgårdsbåtar. Inte riktiga båtar som hade funnits men fantasibåtar som "kunde ha funnits". Sedan blev mattorna öar som hade bryggor och båtarna betjänade olika trader. De olika öarna hade olika sorts bebyggelse och befolkning allt enligt Donkeymans fantasi. Därmed var det också behov för olika mycket trafik. Med tiden blev lekarna mer avancerade. Det tillverkades riktiga tidtabeller för bussar och båtar. Donkeyman räknade ut omlopp och måste givetvis ha tillräckligt många fordon för att "klara" trafiken.

Men även barndomens cykelturer övergick till trafiklekar. Ibland var cykeln en buss och hela närområdet rutades in i ett linjenät som skulle trafikeras. Ibland blev cykeln en rälsbuss och cykelvägarna blev järnvägar med hållplatser och stationer. Som trafikerades efter tidtabell med tänkta tågmöten ........

Men ofta var det verkligheten som gällde. Den unge Donkeyman köpte en "Turistbiljett" på Spårvägen, modern packade en matsäck med mackor och dricka och den unge Donkeyman reste iväg runt Stockholm på T-banor, Spårvagnar och Bussar. Detta började i ganska tidig ålder men föräldrarna var inte ett dugg rädda för att han skulle åka vilse eller råka illa ut.

När familjen hamnade ute i Abrahamsberg hade Donkeyman vidgat sina fantasier och lekar. Då var det slut med att leka med "bussar" och "båtar" på golvet. I stället vidtog mer serieöst modellbygge. Samt riktigt resande. Tur och Retur med Waxholmsbåt eller något annat över en heldag blev ofta förekommande resor. Framför allt på Höst - Vinter - Vår. Kanske det låter äventyrligt för dagens föräldrar men den gången  var det inte någon som reagerade över att en 10-12-13 åring gjorde sådana färder ensam.

Men även då byggde Donkeyman sig ett fantasisamhälle. Fast baserat på verkligheten i Västra Förorterna. Han antog helt enkelt att Blackeberg - Råcksta - Vällingby - Hässelby Strand inte fanns. Vidare "cuttade han ut" några andra moderniteter som T-bana, Spårväg och Bromma Flygplats. Kvar blev den imaginära Bromma kommun. Med kommuncentrum vid Brommaplan och ett sekundärt centrum i Alvik. Kommunen funkade som en förort till Stockholm.

Kollektivtrafiken sköttes av "Bromma Trafik AB". Detta var ett bussbolag som trafikerade Brommabussarna. Terminal i Stockholm var på Klarabergsviadukten utanför Centralstation. Vilket krävde intelligenta lösningar för att rymma en så omfattande busstrafik. Förebild var givetvis Mälarö-, Södertörns-, och Björknäsbussarna. Samt SJ Solnabuss. Bussarna förutsattes vara gula med rött mittbälte.

Donkeyman lade upp ett helt linjenät som skulle täcka alla behov. Trafikområdet sträckte sig ända ut till Hässelby Villastad. Men det fanns också förbindelser till Spånga Centrum och till Sundbyberg. Dessa linjer konstruerades med tidtabeller, vagnomlopp, personalomlopp och allt annat. Och Donkeyman var ute och cyklade runt och rekade. På pojkrummet var han ibland trafikledare och löste diverse problem som drabbade trafiken.

Alla dessa lekar pågick i Donkeymans huvud ända fram till 13-14 årsåldern. Då övertog "The Real Thing". Han hade redan tidigare forskat i skärgårdsbåtarnas historia men nu började han sitta i dammiga arkiv och studera tidtabeller från "Anno Kallt". Och fördjupa sig i verkliga kartor från hela världen - inte bara Stockholm. Vid 15 började han sommarjobba på Skärgårdsbåtarna. De imaginära tidtabellerna, omloppslistorna och kartorna från barndomen och den tidiga ungdomen åkte in i ett skåp. Men de är ganska festliga att studera så här bortåt 50 år senare.

Tänk vilket arbtete som låg bakom. Mycket av detta är så välgjort och genomtänkt att det faktiskt kunde ha funkat i verkligheten.